Det är brukligt tacka dem som varit behjälpliga vid en boks tillkomst. I detta fall är min tacksamhet av ett speciellt slag. Det kan jag bara åskådliggöras med en kort berättelse. Hösten 1970 var jag forskarstuderande vid Oxfords universitet. Trots att jag fördjupat mig i moralfilosofi och socialfilosofi hade jag, i likhet med de flesta andra, inte insett att att våra relationer till djur utgjorde ett seriöst moraliskt problem. Jag visste naturligtvis att en del djur behandlades grymt men antog att detta var tillfälliga missförhållanden och inte en indikation på något fundamentalt fel.
Min bekväma inställning rubbades då jag mötte Richard Keshen, studentkamrat i Oxford och vegetarian. Vid en lunch frågade jag varför han inte åt kött och han började berätta för mig om livsvillkoren för det djur vars kropp jag just åt. Genom Richard och hans fru Mary lärde jag och min fru känna Roslind och Stanley Godlovitch, också vegetarianer och filosofistudenter i Oxford. Under långa samtal med dessa fyra - särskilt med Roslind Godlovitch, som formulerat sin filosofiska position tämligen noggrannt - blev jag övertygad om att jag deltog i min egen arts systematiska förtryck av andra arter genom att äta djur. Denna boks centrala idéer stammar från dessa konversationer.
Det är en sak att nå en teoretisk slutsats, en annan att att omsatta den praktiken. Utan stöd och uppmuntran från min fru Renata,som blev lika övertygad om att våra vänner hade rätt, skulle jag kanske fortfarande äta kött, om att med dåligt samvete.
Tanken på att skriva en bok har sin upprinnelse i den entusiastiska responsen på min recension av Animals, Men and Morals, utgiven av Stanley och Rosalind Godlovitch samt John Harris. Recensionen fanns The New York Review of Books (5 april 1973). Jag är tacksam för att utgivarna av The New York Review publicerade denna oombedda diskussion av ett föga fashionabelt ämne. Recensionen skulle emellertid aldrig blivit till en bok utan uppmuntran och hjälp från följande:
Eleanor Seiling, United Action for Animals, New York, lät mig få tillgång till sin organisations unika samling dokument angående djur forskningen. Alois Acowitz' referat av forskarrapporterna tillät mig att hitta det jag behövde på en bråkdel av den tid det annars skulle tagit.
Richard Ryder lånade mig generöst material han samlat till sin egen bok Victims of Science.
Joanne Bower, Farm and Food Society, London, försåg mig med information om lantbrukets djur i Storbritannien.
Kathleen Jannaway, Vegan Society of the United Kingdom, hjälpte mig finna rapporter om näringsvärdet i en kosthåll baserat på växter.
John Norton, Animal Rescue League of Boston, och Martha Goe, Argus Archives, New York, tillhandahöll material angående transporter och slakt av djur i Förenta Staterna.
The Scottish Society for the Prevention of Vivisection var till hjälp när det gällde att hitta bilder av djurförsök.
Dudley Giehl, Animal Liberation Inc., New York, lät mig använda material han insamlat om intensivuppfödning och vegetarianism.
Alice Herrington och Joyce Lambert, Friends of Animals, New York, var till hjälp på många sätt. Jim Mason från samma organisation arrangerade besök på intensivuppfödningsanläggningar.
Tack vare en inbjudan att vara gästforskare vid avdelningen för filosofi på New Yorks universitet läsåret 1973-74 fick jag en välvillig atmosfär och idealisk miljö för forskning och författande. Mina kolleger och studenter gav mig värdefulla kommentarer och kritik. Jag fick också tilfälle att utsätta mina åsikter om djur för kritisk granskning av studenter och akademiker från filosofiavdelningarna vid följande universitet: Brown University, Fordham University, Long Island University, North Carolina State University at Raleigh, Rutgers University, State University of New York at Brockport, State University of New York at Stony Brook, Tufts University, University of California at Berkeley, University of Miami och Williams College. Liksom vid Yale Law School och en sammankomst för Society for Philosophy and Public Affairs, New York. Kapitlen 1 och 6 har särskilt vunnit på de diskussioner som följde på föreläsningarna.
Slutligen måste jag tacka redaktörerna och utgivaren av The New York Review of Books för deras stöd till boken. Särskilt Robert Silvers, vars genomtänkta redaktionella rådgivning förbättrade originalmanuskriptet betydligt. Återstår bara att tillägga att ansvaret för kvarvarande brister är mitt eget.
P.S. Februari 1975