De icke-mänskliga djuren befinner sig fortfarande i gärdsgårdsserien, när vi människor värderar deras intressen och behov. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta de andra djurens ställning i människans samhälle idag. Ändå har de senaste tjugo årens politiska rörelse för djurens rätt lett till en radikal omvärdering av människans exploatering av andra arter och till förändringar i det allmänna medvetandet, lagstiftningen och i behandlingen av de andra djuren, när de nyttjas av människodjuret för experiment, som födo- eller klädesproducent, till nöjesdödande eller i avlivat tillstånd som afrodisiaka etc. Listan kan göras lång över alla de sätt på vilka människan utnyttjar andra arter som redskap för den egna behovstillfredsställelsen, för att reta gommen eller att förlänga livet.
Läsaren kanske reagerar inför beskrivningen av människan som en djurart bland andra, men som filosofen Peter Singer framhåller i sitt pionjärarbete, Animal Liberation (The New York Review of Books, 1975), är det så illa att vårt språk på ett försåtligt sätt vidmakthåller fördomar. Detta beror givetvis på att människans språk är en spegling av hennes kultur, de kulturbärande normerna och handlingsmönstren. Det svenska språket är dessutom mycket otympligare att det engelska. Uttrycket ``nonhuman animals'' glider ganska lätt förbi, både i tal och skrift, medan de svenska försöken att skaka av sig ett fördomsfullt språk är svårare. Singer har motvilligt, men för enkelhetens skull,valt att i sin bok använda de vedertagna begreppen ``djur'' och ``människa''. Jag föredrar att använda orden enligt den biologiska definitionen, där människan är ett djur bland andra. Vi måste någon gång börja förändra språket så att det i sig inte medverkar till att fortplanta fördomar.
Vad är det som gör att en social rörelse sätts igång, att intresset för en viss sak plötsligt ökar och leder till förändringar i samhällets inställning till och behandling av det som frågan gäller?
Under 1600- och 1700-talen kom man att nyttja levande djur i allt större omfattning i experiment som syftade till att få kunskap om grundläggande förlopp i människokroppen. Detta förtingligande av djuren legitimerades av bland andra Descartes och andra ``utvecklingsfilosofer''. Under slutet av 1800-talet bildades i England, Tyskland, USA, Frankrike, Sverige m. fl. länder, organisationer som opponerade sig mot denna behandling av djuren. Detta skedde samtidigt som en rad andra rörelser för sociala reformer växte fram. Kampen mot slaveriet, kvinnorättsorganisationer, arbetarklassens bildande av egna politiska och fackliga organisationer och uppror mot orättvisor och människors ojämlika villkor, präglar den senare delen av 1800-talet. Många av rörelsernas medlemmar var ofta engagerade i flera sakfrågor samtidigt. Kvinnosakskvinnor tog till exempel ställning mot förtryck av djur och djuraktivister bildade föreningar för skydd av barn. Några av tidens mest kända personligheter var konsekventa i sina ställningstaganden och arbetade för andra djurs rätt och avstod från att äta kött. George Bernard Shaw och Mahatma Gandhi utgör exempel på socialt engagerade personer som såg likheterna mellan det förtryck som människorna utövar mot andra människor och det som människorna utövar mot icke-människor. I Sverige hade Nordiska samfundet (numera Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök, NSMPD) bildats. Filosofen. A. L. Nordwall blev dess förste ledare. Han efterträddes av Elna Tenow, som även var engagerad i den gryende vegetariska rörelsen och kvinnofrågor.
Mot dessa rörelser för jämlikhet mellan alla människor, en idé som hos vissa utsträcktes till att omfatta även andra djur än människan, stod helt andra idéer om vissa rasers ``mindervärdighet''. Europa hade koloniserat en stor del av den övriga världen och lyckats underkuva eller utrota hela folk. Denna syn på andra människor - och de ``lägre stående djuren'' - florerade samtidigt som slaveriet avskaffades och andra sociala framsteg gjordes. Den nådde sin kulmen i och med judeutrotningen i koncentrationslägren under andra världskriget, i vilka även andra oönskade utplånades som t.ex. kommunister, homosexuella och trasproletärer.
Under den första delen av 1900-talet skedde en tillbakagång för rörelserna som vände sig mot människans sätt att behandla djuren. Deras inflytande minskade. Idéerna fanns men hade svårt att få någon genomslagskraft. Förklaringen är antagligen att kampen mellan människor och människors önskan att förbättra de egna levnadsförhållandena, som var usla även i västvärlden, kom att konkurrera ut djurrättsfrågorna. Solidariteten med de icke-mänskliga djuren lyste med sin frånvaro inom den segrande arbetarrörelsen och djurskyddsföreningarna hade bildats av personer ur den bildade överklassen. Tron på den materiella tillväxten som frälsare stod också i vägen för en annan syn på djuren. Djuren blev mer objektifierade än tidigare. Detta berodde bl.a. på att allt fler människor, genom industrialismens utbredning och jordbrukets minskade betydelse, förlorade den direkta kontakten med varelser av annan art.
Men på sextiotalet börjar antivivisektionsorganisationerna långsamt att bygga upp sin styrka. År 1971 utgavs Animals, Men and Morals. An Enquiry into the Maltreatment of Non-Humans (red. Godlovitch & Godlovitch & Harris). År 1976 utkom den på svenska med stöd från Nordiska Samfundet Mot plågsamma Djurförsök (NSMPD) med titeln Djur, människor, moral (Aldus). Den innehöll en samling banbrytande artiklar om människornas och djurens moraliska ställning. Peter Singer recenserade den i form av en lång essä i New York Review of Books 1973 (se även Djurfront 1/74). Många av bokens idéer fanns dock redan på pränt. År 1894 hade Henry Salt gett ut en bok med titeln Animals' Rights Considered in Relation to Social Progress. Den lästes av många av tidens radikala djuraktivister. I Nordiska Samfundets arkiv finns ett tummat häfte med namnet Chr. L. Tenow i sirliga bokstäver på omslaget. Christian L. Tenow var mellan 1900 och 1925 ordförande i Nordiska samfundet för bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet.
Peter Singer skriver att det återuppväckta intresset för grundläggande djurrättsfrågor var en naturlig följd av 60-talets radikalism bland ungdomen. Ändå var det relativt få av vänsterradikalerna som var insiktsfulla nog att se sambanden mellan människo- och djurförtryck. Men några i en generation unga började intressera sig för miljö- och djurfrågor vid sjuttiotalets början. Det faktum att detta sker samtidigt på flera håll i världen, tyder på att det fanns vissa gemensamma drag i samtiden. Imperialismen blev tydlig under 60-talet och personer som med öppna sinnen kom i kontakt med djurförtrycket lade märke till likheterna. Uppfyllda av ilska och harm över människans dubbelmoral hjälpte de sedan till att sprida information om de andra djurens situation.
I Sverige antog Nordiska Samfundet år 1970 namnet Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök (NSMPD). Föreningen leddes av ett gift par, Johan och Ellen Börtz, som hade byggt upp verksamheten under 50- och 60-talen. Värderingen att man inte skulle äta upp de andra djuren genomsyrade föreningen, även om det fanns många medlemmar som inte var vegetarianer. Den flitige föredragshållaren Johan Börtz hjälpte till att starta en ungdomsgrupp i Stockholm, i vilken de nya radikala krafterna skulle komma att samlas. Inspirerade av bl.a. Peter Singers recension av Animals, Men & Morals och erfarenheter från FNL-rörelsens gräsrotsarbete, startades är 1974 tidningen Djurfront. I det första numrets ledare angavs parollen: för ett levnadssätt som inte är grundat på förtryck av djur. Påverkade av våra direktkontakter med den filosofiska institutionen vid Stockholms universitet kom flera originalartiklar som kritiskt analyserade de argument som stödjer förtryck av djur att publiceras i tidningen. I Djurfront 2/76 publicerades en artikel av Peter Singer för första gången, ``Jämlikhet mellan alla djur'' (``All Animals are Equal'', övers. Morgan Holm. Även publicerad i NSMPD:s skriftserie Brutus nr. 1) året dessförinnan hade en betydelsefull bok utkommit på engelska, Victims of Science, av Richard Ryder. Han myntade begreppet ``speciesism'', som översattes till ``artism'' på svenska. I Djurfronts första ledare 1974 skrev vi:
``De grymheter som man finner upprörande när det gäller människor, accepteras utan betänk1igheter när det galler djuren. Det anser vi vara liktydigt med rasism, fast det inte är en ras som utnyttjar en annan, utan en art som förtrycker en annan art; vart språkbruk saknar symptomatiskt nog ord för det här. Vi behöver införa ett nytt ord - artism.''
1975 utkom i USA Animal Liberation av Peter Singer (The New York Review of Books). Bokens betydelse för de framväxande organisationerna för djurens rätt kan ej underskattas. Även Singer använder begreppet ``speciesism'' för att beskriva den inställning som hävdar att en viss arttillhörighet också ger moralisk rätt att förtrycka andra arter. I den föreliggande översättningen har översättaren valt att använda uttrycket ``speciesism'' och i vissa fall ``artförtryck''.
Trots att dessa båda böcker hade fått stor publicitet i de länder de utgivits, gick det inte att intressera något svenskt förlag. Jag översatte då ett av kapitlen i Animal Liberation och lät sedan publicera dem i tre delar i Djurfront (4/76, 1/77 och 2/77) under rubriken ``Människans herravälde''. En annan av gruppens medlemmar, Ulf Löfgren, som efter att jag valts till ordförande 1977, blev redaktör för NSMPD:s medlemstidning Djurens Rätt och skrev under de här åren en bok om djurförsök, Djurförsök. En bok om vetenskapligt djurplågeri och mänsklig förnedring (Zindermans 1979), vilken utgavs med stöd från NSMPD.
Flera av ungdomsgruppens medlemmar valdes efterhand in i styrelsen för NSMPD. Uppfattningen att en ideologi, baserad på att upplevelseförmåga måste våra det grundläggande kriteriet för moraliskt hänsynstagande, tog fäste inom föreningen. Denna förenades med insikten om att djurrättsfrågor måste drivas politiskt.
I mitten av sjuttiotalet hade regeringen föreslagit att djurförsöksverksamheten skulle rationaliseras genom att ett statligt djurförsöksinstitut inrättades. I detta sammanhang förekom ingen diskussion om huruvida det ur etisk synvinkel var önskvärt att begränsa djurförsöken. Vi lyckades dock påverka detta förslag. NSMPD satsade på en stor kampanj för att stävja förslaget och föreslog att ett institut för alternativa metoder borde inrättas. När jordbruksminister Anders Dahlgren (c) 1978 lade fram sin proposition om förändringar i djurförsökslagstiftningen innehöll den ett förslag om att inrätta en central djurförsöksnämnd. Dess främsta uppgift skulle vara att verka för en begränsning av djurförsöken.
En förändrad hållning i djurförsökspolitiken kom tidigare i Sverige att i andra länder. Sverige hade varit först med att inrätta djurförsöksetiska nämnder, vilket hade föreslagits redan i en riksdagsmotion av Kerstin Anér (fp). Deras funktioner förstärktes i och med 1988 års revidering av hela djurskyddslagen och är fortfarande de förprövningsnämnder för planerade djurfarsök, som har störst inslag av lekmannarepresentation jämfört med andra länder.
I Sverige liksom i andra länder har djurrättsfrågor fått en allt större politisk uppmärksamhet under de senaste tjugo åren. En markant attitydförändring har ägt rum och den nya djurskyddslagstiftningen är ett av uttrycken för denna nya syn på de icke-mänskliga djuren. Den fastslår att djur skall hållas ``på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt''.
Peter Singer, som är verksam som professor i filosofi i Australien, har besökt Sverige vid flera tillfällen. Senast talade han vid en internationell konferens, ``Trends in Biotechnology'', som ägde rum i Stockholm 1990. I samband med detta besök anordnade NSMPD ett välbesökt offentligt möte där Peter Singer höll föredrag. Han föreläste också vid de filosofiska institutionerna i Stockholm, Lund och Köpenhamn.
Som tidigare framhållits är Animal Liberation en av de viktigaste skrifterna för dem som intresserar sig för djurrättsfrågor. Det är hans andra reviderade upplaga från 1990 (Animal Liberation. New York Review of Books 1990) som nu utges på svenska. Utgivningen sker i en tid då intresset för djurskyddsfrågor är mycket stort. Bokens budskap bör därför ha goda möjligheter att nå ut till alla som intresserar sig för djurens rätt och som kommit att ifrågasätta vårt sätt att behandla djur. Den har också möjlighet att påverka 90-talets ungdomsgeneration genom att den ger dem en teoretisk referensram att förankra sina åsikter och upplevelser i.
Birgitta Carlsson Förbundsordförande Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök